gymnasiet.?
Jag är sjukt nervös. Det är jag verkligen.
Vet inte om jag är en sådan som hanterar förändringar bra.
Att börja gymnasiet, ny klass, nya människor, ny stad.
Allt är nytt och ja, läskigt på nått sätt. Har ju hittintils
bott i en liten stad, gått i skolan med ungefär samma
människor sedan lekis.
Nu ska man komma till ett nytt ställe, och skaffa nya kompisar.
Plus att skolan jag kom in på egentligen inte är den jag egentligen
vill gå på känns ju inte direkt bättre. Efter massa grejer med min
ansökan visade det sig vara försent att göra ett sångprov och utan
det är jag inprincip körd. Usch. Ska få komma dit och göra ett
prov nu i augusti, men tror det mest är av artighet.
Som min mamma poetiskt säger så är det ett nytt steg i livet,
men är man verkligen redo? är jag redo? usch jag vet inte.
Att lämna allt som är tryggt är läskigt, men förändring behöver
ju inte bara vara dåligt.
Om en månad går jag i min nya skola. Och förändringen kommer
att komma, utan hänsyn till om jag är varken redo eller vill.
Förändringar är en del av livet. Och nu börjar resten av mitt liv.
Man får väl ta det som det kommer, helt enkelt.
Men jag är rädd, och det kommer jag inte ifrån. Men då gäller
det väl bara och 'ta sig i kragen' och vara lite modig. För att
vara modig handlar inte om att aldrig vara rädd, det handlar
om att göra saker fastän man är rädd.
<3
Vet inte om jag är en sådan som hanterar förändringar bra.
Att börja gymnasiet, ny klass, nya människor, ny stad.
Allt är nytt och ja, läskigt på nått sätt. Har ju hittintils
bott i en liten stad, gått i skolan med ungefär samma
människor sedan lekis.
Nu ska man komma till ett nytt ställe, och skaffa nya kompisar.
Plus att skolan jag kom in på egentligen inte är den jag egentligen
vill gå på känns ju inte direkt bättre. Efter massa grejer med min
ansökan visade det sig vara försent att göra ett sångprov och utan
det är jag inprincip körd. Usch. Ska få komma dit och göra ett
prov nu i augusti, men tror det mest är av artighet.
Som min mamma poetiskt säger så är det ett nytt steg i livet,
men är man verkligen redo? är jag redo? usch jag vet inte.
Att lämna allt som är tryggt är läskigt, men förändring behöver
ju inte bara vara dåligt.
Om en månad går jag i min nya skola. Och förändringen kommer
att komma, utan hänsyn till om jag är varken redo eller vill.
Förändringar är en del av livet. Och nu börjar resten av mitt liv.
Man får väl ta det som det kommer, helt enkelt.
Men jag är rädd, och det kommer jag inte ifrån. Men då gäller
det väl bara och 'ta sig i kragen' och vara lite modig. För att
vara modig handlar inte om att aldrig vara rädd, det handlar
om att göra saker fastän man är rädd.
<3
Kommentarer
Postat av: Woop woop!
No problems med att skaffa nya polers för dig väl? :o
Postat av: MrsCate
Du är klok som en bok.
Det kommer att gå jättebra i nästa kapitel i boken om dig.
Trackback
